jag gör så gott jag kan
jag försöker att förtränga det i mitt huvud, men allt kommer tillbaka med en tanke på dig, det är omöjligt att förtränga det, omöjligt att glömma, omöjligt att se de positivt, allting är så omöjligt. mina ögon blir lätt tårfyllda och rösprängda av alla tårar som jag vill släppa ut men vägrar att låta mig göra det, jag ska inte visa mig svag, det är inte den personen jag är. jag är stark inte svag. det är prat hit och dit om det och det får mig att vilja försvinna för stunden, men bara för stunden och inte för alltid. jag är ingen som vill dö, jag är ingen som vill lämna familj och vänner utan det enda jag vill är att försvinna just då, just det datumet, dom dagarna. ni behöver inte påminna mig om att det är bra, jag vet det själv.. men jag är inte van. jag försöker att leva i nuet, hur jag mår nu. men ibland brister det .. som det gjorde nyss, allting bara kommer ut, tårarna bara rinner och jag får inte stopp på det, det är omöjligt att förklara varför jag gråter, varför jag mår som jag mår ..
